I måndags var jag in till sjukhuset och trodde att jag skulle få reda på hur min läkning går, men det fick jag inte. Däremot fick jag veta att skruvarna sitter rätt och benet ligger bra.
Min läkning verkar vara en elefant som går på en skör tråd och så hämtar den en annan elefant och så går de på den sköra tråden... och så vidare.
Om en till operation blir aktuell kommer jag antagligen inte vara fit for fight i början av hösten heller. Jag hade ställt in huvudet på sommaren, efter den skulle jag ha ett normalt liv igen, men nu kommer den där osäkerheten som förföljt mig ända sedan operationen igen.
MEN målet den närmaste månaden är att jag ska gå utan kryckor. Yeah right tänkte jag när läkaren sa det, hur ska det gå till???? Mina muskler är borta och benet viker sig om jag försöker stödja på det. Men hör och häpna go vänner, idag kan jag gå med en krycka!!! Jag började nästan gråta när jag upptäckte att det gick, tänk att lycka är så relativt, trodde väl aldrig för tre månader sedan att jag skulle uppleva lycka över att kunna gå med en krycka! Men det är väl det som är härligt med livet, att lycka kan vara små saker, det kan vara stora saker, sorg kan vara över små saker och det kan vara för stora saker. Det gäller bara att ha respekt för livet och uppskatta de stunder som lyckan visar sitt ansikte. Så nu har jag varit tillräckligt sentimental för denna gång.
- Over and out -
JJ – Things Will Never Be The Same Again
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar