Att dyka från klippor

Igår våndades jag fram och tillbaka huruvida jag skulle göra ännu en operation eller inte. Jag har bestämt mig för att göra det. Det är för och nackdelar med båda alternativen och det känns inte bra på något sätt detta.... Det känns som att jag måste fatta ett beslut som jag faktiskt inte har en aning om hur det kommer slå. Jag tycker det är som en fifty-fifty-fråga i ett spel. De som spelat exempelvis TP  mot mig vet att jag ALLTID svarar fel på de frågorna. Ungefär liknande känslor har jag inför denna operation. Gör jag rätt? Tar jag en risk som är onödig? Borde jag hålla mig kall och vänta, det kanske läker? Jag kan omöjligt få några svar på dessa frågor och det är som att hoppa rätt ut  i ett okänt stup. Kommer det finnas madrasser där nere som tar emot mig, eller kommer det vara hårda klippor?
Jag blundar och hoppar, får se om en vecka hur jag landar...

Ed Harcourt – Reverse Dreams

den radioaktiva räkan blev rökt...

Idag ringde min läkare och berättade att bilderna från gårdagens undersökning inte visar någon metabolism. Alltså verkar det inte som att mitt ben kommer att läka. Jag måste tills imorgon ta ett beslut huruvida jag vill göra en ny operation, den skulle i så fall vara nästa fredag, eller om jag ska vänta och se om benet kommer igång med läkning. Detta kan då ta upp till ett år, och då är det inte ens säkert att det kommer läka, förmodligen kommer det inte att blir så.
Jag har haft mina bättre dagar kan man säga...
Jag kämpar med känslor av ilska. Jag är så arg på min förra läkare som har utsatt mig för så stor risk, och det helt i onödan. Jag förstår att operationer kan gå fel, det gör jag verkligen, läkare är bara människor dom också. Men hans oärlighet har gjort att jag nu med största sannolikhet måste utsättas för ännu en operation och riskerna detta innebär. Hade han bara varit ärlig med vad som hänt hade jag redan haft en protes och inte behövt genomgå en till operation. Jag hade förmodligen redan kunna gå och vi hade kunnat ha en bra sommar med resor och annat kul.
Det hela känns mer och mer som ett övergrepp mot mig och det gör mig verkligen ledsen. Jag känner stor sorg över att jag behöver genomgå allt det här nu. Hade varit mycket lättare att hantera känslomässigt om jag hade brutit lårbenshalsen genom olycka eller liknande. Då hade det hela inte känts lika onödigt.
Men jag försöker att se framåt och inte grotta ner mig i dessa negativa känslor. Jag har ännu en gång blivit tvungen att ställa mig på en ny plattform här i livet och utgå från de förutsättningar jag har nu. Det har ju hänt både en och två gånger förut, så jag är inte helt ovan att i tanken ställa om den i extrema situationer.
Jag har tränats att få en "överlevnadshjärna" i sådana här situationer, och det är jag på något sätt glad för! Det är svårt att knäcka mig!

radioaktiv räka

Idag har jag varit i Uppsala. Jag har varit på Akademiska sjukhuset och legat i en röntgenapparat och fått radioaktivt ämne insprutat i kroppen. Idag kan man säga att jag åldrats ett år på en dag, i alla fall om man ser på vilken strålning jag utsatts för. Jag fick alltså ett års normal bestrålning i blodet.
I en och en halv timme låg jag på en brits med fastbundna fötter och typ en mitella som höll fast armarna. P4 på radion som spelade dansband och hårdrock och annan (vad jag tycker) tortyrliknande musik. Så med andra ord har jag varit i en tortyrsituation idag!
Genom denna undersökning kommer läkarna kunna se om det finns någon aktivitet i mitt ben, vilket indikerar på om det har börjat läka eller inte. Skulle kännas hårt om det inte har gjort det nu när jag gått så här i tre månader och det inte ens har börjat läka. OM det inte läker så kommer jag att få göra en till operation och då kommer jag att få en höftprotes a la titanus, men håll tummarna för att det inte ska bli så!. Jag tycker det skulle kännas bättre att få ha kvar mitt eget ben!

Det fina i denna kråksång är att jag har ju min  finfina vän E. som följde med mig idag! E. ställer upp i alla väder, sol som snöstorm, och det utan att ens blinka! Jag känner så stor kärlek och lycka att hon finns i mitt liv som skulle vara betydligt fattigare utan henne!!!! Vi har lapat sol, druckit kaffe/te, ätit gott och shoppat.

- Over And Out -

I badtunnan tillsammans med en sverigedemokrat...

Jag älskar suset och bruset av löven i träden som äntligen slagit ut. På morgonen när jag ligger i soffan och har min morgonläsning (just nu läser jag fjärde boken av Arne Dahl om A-gruppen), kan jag se det blommande äppelträdet och solen som spelar i kronan.  Livets små ljuspunkter (bokstavligt och bildligt talat).
Ljusspel och färger har alltid gett mig starka intryck. Minns när jag fortfarande bodde hemma och vaknade på morgonen av solljuset som spelade som solkatter i ansiktet på mig. Tror det är något som jag försöker spegla i mina tavlor, en känsla av ljus och färger, inspiration som jag hämtat från naturen.

Helgen var speciell...Svårt att definiera den.... hamnade i en badtunna med en Sverigedemokrat. Starka känslor att höra dennes syn på vårt land och människorna som bor här. Jag tänker inte dra vad denne sverigedemokrat tyckte i olika frågor, men jag blir ledsen över att det finns så mycket smygrasism i Sandviken och Sverige. Jag inser att jag varit i "skyddad verkstad" tillsammans med mina vänner. Jag är glad att jag varit i den men jag blir ledsen och besviken att tydligt antirasistiska åsikter inte är något slags "allmäntillstånd". Att värna och respektera olika människors bakgrund och utseende samt att se dessa som tillgång snarare än som hot, verkar tyvärr inte vara något som gemene man anser.  Jag hoppas bara att denne SDsympatiker fick med sig några nya perspektiv som kan rucka på hans politiska övertygelse...

Stort system, liten patient

Idag har jag varit på möte angående min operation som gick fel. Jag var lite nervös först eftersom jag inte visste vilken typ av person jag skulle få träffa. Hela situationen har gjort att jag känt mig utsatt och alla stresshormoner pumpar på rätt friskt så fort jag gör något eller pratar om  det som har med operationen att göra. Som tur var var denna kvinna trevlig, snäll, trygg och inlyssnande, men inte utan att vara rak mot mig och det tycker jag om.
Jag blev själv förvånad hur jobbigt det kändes att ta upp allt som hänt på sjukhuset och efteråt. Jag trodde inte att jag skulle bli så berörd som jag blev. Det kändes som att återuppleva hela känslan kring operationen igen och det var hårt och jobbigt.
Jag blir besviken över att jag inte fått reda på hela sanningen, att det hela tiden kommer fram nya saker som gör att jag känner mig osäker. Det är en fruktansvärd känsla att veta att jag inte vet hela sanningen kring vad som hände mig under operationen, det känns som ett övergrepp mot mig som individ och person. Det värsta i allt det här är att det faktiskt är min RÄTT att få veta allt som hänt.
Jag kände mig dock lugnare av att veta att läkaren jag hade, inte har rätt att operera nu, det är faktiskt något jag funderat på mer än vad jag själv förstått. Det har känts olustigt att han eventuellt har stått med någon annans höft och skalpell samtidigt som detta har hänt. Nu kan jag ändå vila i känslan av att det som hänt mig kommer inte hända någon annan, åtminstone inte just nu och inte var samme läkare.

Något jag har lärt mig av det som hänt är hur det känns att vara en liten människa mot ett stort system. Maktlösheten man känner. Men jag ska också säga att jag ändå upplever att vi i Sverige har ett system som fångar upp den lilla människan mot stora starka system. Annars hade jag till exempel inte ens fått chansen att ge min bild av vad som hänt mig. Jag hoppas bara att det här ger någon konsekvens så att det inte är meningslöst det jag gått igenom.

Jag har känt mig som rödluvan mot stora stygga vargen, men efter idag så känner jag mig kanske inte riktigt som David mot Goliat, men jag är åtminstone en bit på väg ditåt.

- Over And Out -

Loppis och andra ödesmättade ting

Stigar snirklar sig runt och runt ibland korsas de och ibland flera gånger. Inte så konstigt med tanke på hur många stigar det finns, men ändå lika fascinerande när det händer.

I lördags var jag och J. på loppisrunda. I release you A. från att följa med mig på mina prylorgier, jag har hittat min perfekta sparrinpartner för dessa tillfällen.

Även jag är barn av min tid och har ett konsumtionsbegär i slit- och släng-anda, men jag har hittat en bakdörr ut ur det dåliga samvetet, nämligen loppisdörren! Här kan man få MÅNGA saker för billig peng, ofta går även de spenderade pengarna till bra och nyttiga saker. Vilken utopi loppisvärlden är! I alla fall då inte någon chef på röda korset bestämmer sig för att lägga sina flottiga fingrar på de pengar som vi ädla människor bidrar med för den goda sakens skull... Tänk att en människa kan ha sådan dubbelmoral! Pöh!!!

loppisfynd: matta, trädgårdsbok, vinglas och notbok (kollagematerial)

I vår bilfärd började jag prata om skolans kommunalisering (som jag börjat läsa en bok om) utan en tanke på att J. ska skriva sin C-uppsats i ämnet.... stigarna korsas en första gång. Vi går in på biståndsgruppen och J. kommer ut med ett fynd, nämligen boken jag precis börjat läsa om kommunaliseringen.... stigarna korsas en gång till!

Igår pratade jag och E. om att starta en bokcirkel, jag skulle fråga J. hur man gör. Idag när jag pratade med J. föreslår hon att vi ska starta en bokcirkel utan att jag tagit upp det med henne.... stigarna möts lite titt som tätt, kanske inte så konstigt men lika fascinerande varje gång!

Igår var det dags för trädgårdskurs, apropå stigar...  Jag känner att jag blir mer och mer nöjd över vår trädgård, den är så fin redan! Vildvuxen på ett fint sätt. Visst vi har absolut småförändringar som vi vill göra, men grunden i trädgården är så genomtänkt och passar oss som handen i handsken!  Vi har de stora ramarna man behöver, träd som vuxit sig stora och fina, buskar som bildar små rum i trädgården, gamla murar som gör den rustik. Jag misstänker också att någon blomma kommer ha sin blomningstid ända fram till hösten. Idag ska vi åka och köpa en klängväxt som ska få växa upp längs husväggen, frågan är vilken sort vi ska ha. Alla klängväxter är nämligen inte bra att ha intill husfasader av trä. Växter med för starka rötter kan gräva sig in i fasaden och släppa in fukt. Vildvin hade vi tänkt, men det är tydligen en sort med stadiga fötter på väggen så att säga... pipranka har vi fått tips om att de skulle kunna fungera bra.

Vi har även satt en humle, men den verkar inte ha tagit sig än... håller tummarna på att solen kommer fram lite mer snart och ger lite värme därute!

Gnällspikar och järnspikar

Jag måste faktiskt säga att jag personligen inte kan stå bakom gnäll mot försäkringskassan. Mitt möte med dem har varit positiv och respektfullt.
Jag kanske har en bra handläggare som är människokännare. Det kanske skulle vara bra att tänka i denna bana kring de flesta myndigheter. Inte döma hela skolan för att en lärare inte gör sitt arbete. Eller alla handläggare på försäkringskassan för att en handläggare sätter sig på tvären eller har en taskig attityd. Inte heller alla arbetsförmedlare för att just min inte verkar förstå arbetslösa.
Vem vet just den dagen kanske de hade mensvärk, bilstopp på väg till arbetet eller konflikt med en grinig tonåring hemma... Jag försöker applicera detta tänk på min upplevelse av sjukhuset och min operation. Här blir det dock svårare inuti mig... det är nog för att jag känner en besvikelse som jag inte riktigt tagit mig vidare ifrån. Dessutom blev ju skadan så stor. Vi kanske inte heller ska döma alla gnällspikar som klagar på skolan, försäkringskassan eller sjukhusens vård. Känslor är känslor och jag tror vi behöver arbeta lite på respekten mellan varandra. Jag var den där "gnällspiken" då jag hade problem med sjukhuset, jag fick inte ut recept exempelvis som jag borde. När jag var på mitt senaste besök såg jag att min läkare hade en liten påminnelselapp vid datorn där det stod:

Hej Doktorn!
Du glömmer väl inte sjukintyg och recept?

  Var det tack vare mitt gnäll? Inte vet jag och det spelar egentligen ingen roll, men för mig visar det att de försöker att bli bättre och göra färre misstag. Kanske hjälpte det att jag gnällde! Vi gör så gott vi kan helt enkelt.

Jag fick min sjukjournal igår och läste om när jag skar av min tummtopp för några år sedan. Redan då hade jag problem att få ut recept på medicin... lite komiskt i efterhand.

Det var intressant att läsa hur höftoperationen gått till och vad som hände där, kändes som jag fick en bättre förståelse. Jag blev lite lugnare inuti mig. Min läkare skrev att jag var intelligent också, det var ju en fin bedömning av honom som jag tar som  en komplimang!

Han mejslade för hårt när han skulle få bort knölen och det var det som gick fel. Rätt intressant att läsa om sig själv på det sättet, jag blir mer patient och mindre mig. Jag relaterar detta till alla papper man skriver om elever i skolan, det är lätt att det blir elever på rad istället för individer.



- Over and Out

Bygga växthus och plantera i pallkragar

Idag har varit en dag med rätt mycket smärta, men det har jag avhjälpt med lite trädgårdsterapi för nu börjar trädgårdssäsongen!

Växthus a la grön kvist

Vi har en vision att skaffa växthus någon gång i framtiden. I år räcker dock inte ekonomin till för en sådan investering, men skam den som ger sig, om man inte är så noga med hur växthuset ser ut så har vi en idé att bjuda på.
Då vi köpte huset lämnade förra ägaren kvar ett rätt rejält campingtält. Stommen av detta har vi satt ihop men istället för duken köpte vi byggplast som vi satt utanpå stommen. Ska bli intressant att se huruvida detta är en funktionabel idé eller inte. I vårt provisoriska växthus har vi tänkt odla tomater, gurka och kryddor i år. Fortsättning följer....

Vårt växthus som inte riktigt är färdigt ännu

Pallkragar

A. har satt pallkragar där vi sått rädisor, morötter, sallad och spenat. Jag skulle även vilja testa sätta hallonbuskarna i pallkragar då jag tänker att det på så sätt är lättare med gödning och ogräsrens eftersom detta är något man måste lägga mycket tid på om man vill ha hallon. Vår trädgård är också lutande, pallkragarna tror jag kan hjälpa buskarna att få behålla sin näring då all jord annars har en förmåga att rinna dit backen pekar så att säga. Fortsättning följer även här....

Plantering  i pallkrage

En riktigt härlig vårdag för att sammanfatta dagen.

- Over and out -