söndag 3 juni 2012

Första, andra, tredje!

Igår var vi på aktion i Jädraås. Riktigt roligt upplevelse! Kändes som att kastas tillbaka 100 år i tiden med den snabba auktionsutroparen som hade sin käpp i handen och pratade värre än Klabbeliklabbe på radio! Det var en möbelhandlare vid namn Grönberg som gått ur tiden. Han hade stängt sin möbelaffär 1987 (om jag inte minns fel), men alla möbler som han hade kvar stod uppställda och var som nya. Med andra ord så var det sprillans nya möbler i gammal tappning. Det bör tilläggas att det fanns HUR MYCKET som helst!!! Ute-möbler, soffor, fåtöljer, skotrar, verktyg, sängkläder, madrasser, tyger.... osv osv. Det som såldes gick till helt sanslösa priser! Jag kunde inte låta bli att känna ett styng av sorgsamhet. Auktionen höll på hans gård och det var hans sista vilja att allt skulle auktioneras bort, känns lite sorgligt på nåt sätt. Idag skulle hela hans bohag auktioneras bort. Det som låg på minussidan var att det var 4 grader och hällregn. Jag skakade i hela kroppen efter ett tag, svensk sommar i ett nötskal... Som tur var hade vi tagit husbilen så jag och A. gick in i den, drog på lite skön värme och kokade kaffe. A. löste sitt "blöta-fötter-problem" på det här sättet.

Behöver jag nämna att han varit scout? Bara dom som har sådana smarta knep i bakfickan!

Det börjar kännas som att jag tagit rätt beslut angående operationen. Jag hoppas verkligen att jag blir bra från detta snart! Att jag kan ha ett normalt liv utan smärta, det är det jag hoppas allra mest på. Jag tänker att protesen borde göra att mina ben blir lika långa igen, vilket då rimligen borde vara bättre för rygg och muskler. Det oroar mig hur det kommer att bli. Men jag tänker också att i och med att jag är ungefär 30- 40 år yngre än de flesta som gör denna operation, så kommer jag säkert att slita ut protesen snabbare. Jag dividerar med mig själv hur jag ska förhålla mig till det hela. Jag känner att jag inte kan gå omkring i livet och tänka på allt jag gör i rädsla av att då innebär det att jag kommer få operera mig mycket tidigare. Samtidigt så vill jag inte utsätta mig för onödiga risker så att det bidrar till en tidigare operation. Det är svårt att ha en hjärna som tänker. Men nu stänger jag av den för den här gången.

- Over And Out -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar