Jaha då var man en tidningsrubrik till sist

Jag kom hem från sjukhuset igår och vet faktiskt inte riktigt vad jag vill skriva just nu idag. Jag håller mig själv lite på is och väntar och ser hur jag känner om några dagar. Anledningen är att idag blev jag en tidningsrubrik. 30-åriga kvinnan som var med om en höftoperation som gick fel.
Det enda jag vill i detta elände är att känna mig respekterad och tas på allvar. Att de ansvariga ska förstå att de gjort mig illa som individ och person. Jag känner det som att jag varit med om ett övergrepp, det handlar inte bara om att själva operationen utan även om att jag vill att personer kring detta tar på sig sitt ansvar och bemöter mig på ett respektfullt sätt. JAG är inte farlig att prata med. Ring till mig och be om ursäkt, förklara för mig hur det kunde bli så här, och försök inte att dölja saker för mig, det känns bara värre. Det värsta i hela den här soppan är att jag har känt mig ensam mot ett stort system, som både gjort dåliga saker men också bra saker. Men jag vill att ni ser MIG! Ring till mig och säg: "A. nu kommer den här artikeln att komma i tidningen". (om det var det som lovades) och : A. Jag ber om ursäkt för att operationen gick fel, det är fruktansvärt det du varit med om. Bagatellisera inte min upplevelse av detta!

Jag tycker att "sjukhuset" behöver visa lite ryggrad och mod och ta tag i sina problem, arbeta bort sin toppstyrning. Jag är inte ute att bli framställs som ett offer, jag hoppas att denna historia gör att det blir en bättre organisation och att människor i länet har en trygg sjukvård att förlita sig till. För i ärlighetens namn känns det inte som den tilltron finns i länet just nu...

När jag var på avdelningen så såg jag hur sjuksköterskor slet som djur. Det är de som gör hästjobbet enligt mig och jag har inget ont att säga om dem, de har varit guld värda, både före och efter olyckan!! Avdelningen har de behandlat mig rätt bra efter skadan och jag har känt att jag fått viss respekt på avdelningen, men det har också legat en rädsla i luften. Vad är detta för rädsla? Att jag ska säga fel saker? Vilka "fel" saker skulle det i så fall vara? Jag tänker lyfta fram både bra och dåliga saker, jag är inte ute efter att skada sjukhuset, men jag vill se en förbättring, att detta inte kommer kunna hända någon annan än mig.
Jag vill se ärlighet och raka puckar från sjukhuset och landstinget Gävleborg!

http://gd.se/nyheter/gavle/1.4800793-30-aring-skadad-efter-operationsmiss
http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.4800472-operationsmiss-fall-for-socialstyrelsen

mycket mediciner blir det