På toppen av berget!

Idag har jag varit och fått hjälp att skriva ansökan om pengar från patientförsäkringen. Kändes underbart skönt med en vänlig själ som lyssnade och hjälpte mig! Patientnämden rules! Tänk vad ett bra bemötande kan få en att känna sig lugn och positiv!

Däremot har min hälsocentral (Carema Brynäs) bestämt sig för att göra den bästa HC jag någonsin varit på till den sämsta… Det har varit lite som det ska vara att komma dit, ingen misstro att man låtsas vara sjuk, eller stressig stämning i personalen, utan tvärt om, man har alltid känt sig lyssnad till och blivit skickad för undersökning eller behandling på rätt ställe utan omsvep eller krångel. Jag har verkligen känt mig trygg där. Men nu har nästan alla läkare slutat, tror jag såg på en lista att det var tre ”riktiga läkare” resten var antingen AT-läkare eller ST-läkare. Sedan ska de till hösten även rycka bort den bästa livlinan jag har haft genom det som hänt mig, nämligen min bästa bästa kurator! Känns hemskt att de bara säger upp alla kuratorer och ersätter dem med ”konsulter”. Finns ingen mening för mig att vara kvar där nu, känns sorgligt och hemskt både för mig och andra patienter samt för dem som jobbar där. Just nu känner jag inte direkt att sjukvården i Gävleborgs län är tipp topp tyvärr… Allt verkar bara handla om pengar och inte om patienter eller de som arbetar där. Man undrar ju när bubblan ska spricka, jag hoppas att den gör det snart, innan den blir för stor.

Efter min senaste operation går det framåt nu, vilket känns underbart! Jag kan gå mycket bättre och en krycka är det jag behöver! Men mina muskler har försvunnit!!
Äntligen har jag sådär smala ben som jag alltid velat ha.... eller nä förresten vilken nytta har jag av smala ben om jag inte orkar lyfta dom ordentligt! Hellre stabbiga rejäla don! Jag vill bara att tiden ska gå så att jag får träffa en sjukgymnast snart och få lite övningar att börja med. Vill börja träna upp mig nu!

Häromdagen gjorde jag och A. en härlig utflykt till Kungsberget. Vi var så busiga att vi for upp till toppen med bilen. Jättefin utsikt och för första gången på flera månader kände jag känslan av frihet i luften. Just friheten att göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill. När jag kommer kunna gå igen ska jag njuta av friheten att kunna bestämma över mig själv i fulla drag! Att kunna sätta på mig strumpor när jag själv vill, bara att kunna ta på sockor om jag fryser och är ensam hemma. Jag längtar efter att inte behöva planera att åka till en kompis, att kunna åka dit på chans när jag själv väljer. Att kunna flytta på en fåtölj som står fel, själv, eller varför inte börja måla något som ska målas här hemma, gå ut på promenad med Gandalf eller en fotorunda på kvällen och fånga magiska naturögonblick. Jag ska njuta av att inte behöva vänta på att någon jämt måste hjälpa mig. Jag ska uppskatta att kunna bestämma över mig själv!

På fredag ska jag ta suturerna (stygnen) och det innebär att jag snart kommer kunna bada i vår bubbelpool! Åh så jag har längtat efter ett varmt bad!!! Jag börjar se ljuset i tunneln och känner mig både glad och lite orolig vad som väntar på andra sidan! Vad händer när allt är över? Lite som att man kämpat sig ut ur en djungel och när man väl kommer ut ur den så upptäcker man att man står mitt i en öken,  är rädd för att det ska komma en tomhetskänsla och en stilla undran över vad ska jag göra nu/då? Men framför allt ska jag njuta av friheten!

- Over And Out -