Regnet vattnar de små svamparna i skogen och jag förbereder svampkorgen med pensel och kniv så att det bara är att hoppa i gummistövlarna och leta sen!
Det som är lite tråkigt är att jag är allergisk mot kantareller, höstkantareller går bättre.
Men häromdagen när vi var ute på kvällspromenad med hunden så hittade vi ganska mycket. Då offrade jag magen för en kväll, men gud så gott det var!
Jag tycker att plocka svamp har en konstig dragningskraft på mig, det är som en övernaturlig hand tar tag i tävlingsnerven när det vankas svampplock. Jag tänker mig det som samma triggers som vid tv-spelande. Man springer runt i en skog och letar guldgula svampar. Inte helt olikt Zelda, fast då letar man rubiner eller nåt liknande. Självklart är det roligare då man är två, för då tävlar man lite mot den man går med!
Nu kan jag cykla också, det känns så härligt! Önskar bara att jag hade en cykel med växlar... Det är lätt att glömma hur bunden jag var efter operationen, tänk att då satt jag fast hemma och var tvungen att åka rullstol så fort jag skulle någonstans... och framförallt var smärtan så mycket värre då i jämförelse med nu, det är ju rätt skönt, minst sagt, att slippa den! Ha respekt för de som säger att det gör ont att bryta benet, det kan jag gå i god för att det gör det!
Jag är glad över att få träningsvärk istället för benbrottsvärk!
Har pratat med försäkringsbolag idag och det var faktiskt jobbigare än jag trodde. Man blir liksom en produkt, en vara.
Hur många % invaliditet kommer varan att ha när streckkoden är avläst?
Nej tyvärr om varan inte hade någon prislapp på sig vid mättillfället så ges inga pengar tillbaka eftersom vi då inte vet hur varan ska värderas.
Nu låter det som att de var otrevliga, men de var de inte alls, min handläggare var jättetrevlig och det kändes som att hon ville mitt bästa. Men det är hela situationen som känns olustig och att alla minnen kommer upp och ska göras till kronor och ören. Hur ska det kunna värderas så det känns rätt? Vad skulle du tycka att ditt lidande var värt?
Eller hur skulle det kännas när lidandet är sekundärt och inte försäkringsbart?
På onsdag kommer jag att få information vad LexMaria-anmälan innhöll och hur händelseanalysen såg ut som sjukhuset lämnade till socialstyrelsen. Det känns lite konstigt i allt det här att processen har haft sin egen gång och att jag känner mig rätt utanför den, både på gott och ont ska jag väl säga. Nu vill jag vidare snart, vill se framåt och få lite struktur igen i min vardag!
- Over And Out -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar