Det absorberande sinnet

Nu är det verkligen mörkt mest hela tiden. När jag åker till arbetet på morgonen är det mörkt, när jag kommer hem är det också mörkt... Jag längtar verkligen tills när det vänder igen. Ett litet ljus i denna mörka tid är att snart åker vi till palmerna, sanden och värmen, det ska bli så in i bomben skönt! Jag ska bara lapa sol en hel vecka!!!

Igår var vi på begravning och det blir verkligen inte lättare med tiden med dessa evenemang, otroliga 130 pers på fikat efteråt. Det känns fint att det var så många där, men det kändes också jobbigt att se alla ledsna. Sorg är något som jag tycker är så svårt, det är svårt att hantera, frustrerande för att det finns liksom inget sätt att lindra sorgen. Sorgen bara måste få vara vad den är. Och framförallt så måste alla få hantera sorg på sitt eget sätt, det finns inga rätt och fel.

Jag har helt snöat in på Mando diaos nya album och jag älskar verkligen "snigelns visa". Sniglar verkar ha det rätt bra! Ibland (inte alltid) skulle det va skönt att vara en snigel som har det gött i gräset, solen och sitt skyddande skal att krypa in i när stora svarta fötter hotar. Men vi människor har absorberande hud istället. Kanske huden absorberar energi från andra på ungefär samma sätt som den tar upp hudkräm. Ibland önskar jag i så fall att jag kunde lägga på ett lager plast och bara sluta absorbera alla energier som jag känner av, för ibland känner jag mig så trött av andras trötthet. Det är liksom svårt att värja sig, tänka klart.  Tur att jag snart ska ner och absorbera lite solsken istället!

Mando Diao – Snigelns visa