fredag 25 januari 2013

Från monster till människa

Varje morgon har jag en gyllene stund. Klockan ringer och jag hasar fram till köket i ulltofflor och med svullna och fnasiga ögon. I mörkret ser jag en röd lampa, jag sträcker ut mitt beniga finger mot ljuset och trycker till. Rummet börjar durra och låta. Vattnet rensar maskinen och jag gör mig mentalt redo för den starka drycken. Medan maskinen gör mitt kaffe hasar jag vidare fram till bordet och tänder ett ljus, slår på köksteven och tittar på de första nyheterna. Detta njuter jag friskt av medan jag sakta men säkert omvandlas från ett morgonmonster till en människa. 


 

söndag 20 januari 2013

systeryster och jag


Har tillbringat julen med lite reflektion och återhämtning, vilket känns skönt. Jag har börjat ett nytt arbete och det känns verkligen rätt! Äntligen får jag arbeta inom ett område som jag brinner för! Jag känner mig dessutom pigg när jag kommer hem och orkar göra givande saker även efter arbetet, jag antar att det är så det känns när man är i sitt rätta element. Jag tänker verkligen njuta av denna känsla hela denna termin!

Idag var jag ner till biblioteket och jag älskar verkligen att vara där, sedan gick jag över kyrkogården hem och det är nästan samma känsla där. Helig mark. Många energier som har rört sig på en och samma plats kanske.
 Min syster ligger i minneslunden där och det slog mig att det var länge sedan jag var där ensam och bara fick ro att tänka på henne. Jag började tänka på hur jag nog i mitt sinne alltid tänkt att hon är med mig och att jag alltid varit säker på att jag kommer att få återse henne någon gång i framtiden. Men idag slog det mig att jag faktiskt aldrig mer kommer att träffa henne, åtminstone inte i detta liv. 
Nu låter det kanske lite makabert och sorgligt i era öron, men det var inte så det kändes. Det var mer som en insikt som har väntat på att få komma till mig. En sanning som måste förstås.
 I detta liv skiljdes våra vägar åt för 7 år sedan. Så blev det för oss denna gång. Kanske vi ses igen, jag hoppas verkligen det! Om någon möter upp när det är dags är jag säker på att mitt ”gäng” kommer och där är hon med.
Jag har så många fina minnen av min siss! Hur vi sjöng opera istället för att prata med varandra, att jag fick mitt första smeknamn av henne, Norpan. Hur hennes fina linblonda hår fladdrade på ett komiskt sätt i vinden. Vi hade det fint den stund vi hade och jag är tacksam för de 25 åren vi fick tillsammans! Jag väljer att försöka se de år vi fick istället för de år vi inte fick.



-Over And Out-