Har tillbringat julen med lite reflektion och återhämtning,
vilket känns skönt. Jag har börjat ett nytt arbete och det känns verkligen
rätt! Äntligen får jag arbeta inom ett område som jag brinner för! Jag känner
mig dessutom pigg när jag kommer hem och orkar göra givande saker även efter
arbetet, jag antar att det är så det känns när man är i sitt rätta element. Jag
tänker verkligen njuta av denna känsla hela denna termin!
Idag var jag ner till biblioteket och jag älskar verkligen
att vara där, sedan gick jag över kyrkogården hem och det är nästan samma
känsla där. Helig mark. Många energier som har rört sig på en och samma plats
kanske.
Min syster ligger i minneslunden där och det slog mig att det var länge
sedan jag var där ensam och bara fick ro att tänka på henne. Jag började tänka
på hur jag nog i mitt sinne alltid tänkt att hon är med mig och att jag alltid
varit säker på att jag kommer att få återse henne någon gång i framtiden. Men
idag slog det mig att jag faktiskt aldrig mer kommer att träffa henne,
åtminstone inte i detta liv.
Nu låter det kanske lite makabert och sorgligt i
era öron, men det var inte så det kändes. Det var mer som en insikt som har
väntat på att få komma till mig. En sanning som måste förstås.
I detta liv
skiljdes våra vägar åt för 7 år sedan. Så blev det för oss denna gång. Kanske
vi ses igen, jag hoppas verkligen det! Om någon möter upp när det är dags är
jag säker på att mitt ”gäng” kommer och där är hon med.
Jag har så många fina
minnen av min siss! Hur vi sjöng opera istället för att prata med varandra, att
jag fick mitt första smeknamn av henne, Norpan. Hur hennes fina linblonda hår
fladdrade på ett komiskt sätt i vinden. Vi hade det fint den stund vi hade och
jag är tacksam för de 25 åren vi fick tillsammans! Jag väljer att försöka se
de år vi fick istället för de år vi inte fick.
-Over And Out-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar