Kramar borde vara en mänsklig rättighet!

Kropp och sinne hör verkligen ihop. Det är faktiskt lite skrämmande hur mycket det påverkar och jag tycker verkligen det är hemskt att det ska finnas så mycket ensamma människor som aldrig får någon som helst kroppskontakt. Tänk på det hemtjänstjobbare och andra yrkesverksamma kring människor! Ge gamlingarna en kram, då kanske de behöver mindre medicin på sikt. Jag tycker det borde vara en mänsklig rättighet att få minst en kram per dag!

Jag är vanligtvis rätt bortskämd med kramar av A. men som gräsänka kan det ibland gå någon vecka utan någon fysisk kontakt alls, och när jag väl får den där klappen på axeln eller kramen, ja då känns det fysiskt i kroppen hur det påverkar positivt för mitt sinne. Jag tror verkligen att många arga, sura och bittra människor skulle bli mycket trevligare om de fick en kram istället för hårda ord och blickar. Så om jag verkar lite butter och sur (vilket jag misstänker att jag varit den senaste tiden....), kom och ge mig en kram så kommer nog ett leende och ett bättre beteende på köpet! Jag försökte, i brist på annat,  tvångskrama katten, men det resulterade bara i rivmärken i ansiktet... inte mycket till kärlek fick jag där inte...

Nu är det tack och lov bara några dagar kvar tills jag får en välbehövlig kram!! Åh vad jag längtar!

- Over And Out-

Dumburken gör mig till dumskurk

Som gräsänka har jag fått en ny vän på kvällarna, TVn.

Vi har "bondTV" som det kallades i min barndom, nämligen bara 1:an 2:an 4:an och 6:an. Då var det dåligt att ha "bondTV", men som vuxen tycker jag det duger alldeles utomordentligt. Jag får med det lite skralare utbudet inte chansen att följa alla B-serier som man blir beroende av på 3:an (typ Topmodel och liknande program). För börjar jag titta kan jag inte sluta, hur dåligt jag än tycker det är. 

När jag låg nyopererad tittade jag på "Englands bästa hårfrisör", vilket resulterade att jag låg och gnällde i sängen hur dåligt och hemskt det var, jag kallade det för skitprogram och mobbningsTV, och frisörslärarna var ju inte ett dugg pedagogiska! (arbetsskadad....) men det var beroendeframkallande och jag följde det lojalt ända till slutet! Det gick under dagarna timmar i sträck, och jag var helt matt när tablån till slut bytte program. De som har kommit på programkonceptet måste jag ändå ge en eloge för att de lyckats få oss tittare att titta på sånt vi egentligen inte gillar, eller mår bra av för den delen. 

Men varför detta nötande med att någon alltid måste åka ut ur programmet. Robinson har förändrat TVhistorien... på ont enligt mig. Det signaleras överallt att vissa inte duger och får lämna gruppen för att de inte håller måttet. Idol, Robinson, X-factor, Bonde söker fru, kockarnas kamp o.s.v o.s.v. o.s.v. Jag längtar verkligen efter ett nytt koncept!

En annan grej jag också tänkt på, varför måste det vara sådan stress i alla program. Jag tycker inte tidspressen tillför något, jag skulle hellre se bygglov utan nedräkning av tid som en konstant puls i programmet. Den nya serien på 4:an där de ska bygga ett radhus, varför måste de ha lite för lite tid så att jag som tittare sitter och känner pulsen går upp, när jag egentligen tittar på TV för att koppla av? 

Det är därför jag tycker om till exempel "Min sanning" på SVT, där är det ett enkelt samtal där personen i fråga får den tid den behöver för att få berätta sin historia. Där piskar inte programledaren på så att många saker blir osagda (som jag tycker debatt gör).

Jag tycker om  "Wildkids" där de vinner en kompis istället för att någon åker ut. Mer sånt på TV tycker jag!

Nu känner jag att jag nog tittar lite mycket på TV... hm ska nog slå av den och gå och sova istället...