lördag 21 december 2013

Adjöken adjö!

Igår var en ansträngande dag för en grön kvist som inte tycker om farväl.
Jag arbetade min sista dag på ett jobb jag verkligen tyckt om. Det kändes konstigt att gå därifrån. Från kollegor och barn som har varit mer betydelsefulla för mig än vad de förmodligen själva vetat. De har varit min trygghet och min vardagliga glädje.
Jag passade på att leka lite extra med barnen och vi lekte kurragömma i skogen och busade med parallellklassen. Jag passade på att krama dem lite extra och det blev ett bra och positivt avslut.

Smörgåstårtan i personalrummet tog lite extra lång tid att äta då det var ett lite mer definitivt adjö för mig. Men samtidigt blir jag alltid varm i hjärtat för det finns så mycket värme i personalen på den skolan!

När jag slutat åkte jag hem till en fin konstnär E.S och fick välja en fin tavla som jag ska spara som minne på en fin vägg i Skåneland. Men visst är det väl tur att FB finns ändå, det gör att kontakterna kommer finnas kvar på något sätt!

Till sist fick jag en fin avslutning med mina stickistjejer, men igår lämnade vi garn och stickor hemma. Vi åt knytkalas och spelade spel, riktigt mysigt och jag insåg hur mycket jag kommer sakna att träffa dem!
Som sagt det har varit många avslut igår men i och med avslut så öppnar sig andra möjligheter också.

Vägen ligger öppen och dimman ligger tät. Nu gäller det att lita på ödet och tänka att allt kommer ordna sig. Jag menar när har något inte ordnat sig? Har inte upplevt det än i alla fall.

lördag 7 december 2013

Vi drar till Malmö! - och en liten diskussion om kreativitet!

Jag sitter i mitt lilla torp och ser ut på snön som lagt sig som ett tjock lager glass utanför fönstret. Det är så vackert och jag tänker på hur mycket jag tycker om vintrarna här uppe i norr. Ni vet på morgonen när det börjar ljusna och det är sådär lite rosaskimrande i snön, det finns inte mycket som slår det faktiskt. Ja de Skånska rapsfälten i maj förstås, de ger nästan samma känsla.

Ett beslut är taget, jag flyttar till Skåne och kärleken om ca tre veckor.
Det känns....

Läskigt
Spännande
Sorgligt
Nyttigt
Lugnande
Bra

Och en massa andra diffusa känslor. Framförallt känns det skönt att ha fattat ett beslut. Vi har skaffat boende där nere och nu är jag på arbetsjakt. In i dimman igen. Jag kommer verkligen att sakna mitt arbete här, det har varit det roligaste arbete jag haft och det är därför det känns sorgligt att lämna både härliga barn och vuxna på skolan!
Barnens reaktion på att jag ska sluta var " Men vem ska då hitta på roliga bilduppgifter åt oss??". Det värmer ett lärarhjärta ska jag säga! Då har de fått ut något av undervisningen i ett ämne som ständigt är ifrågasatt kring nyttan av det. Tja, tänker jag, kreativitet har väl varit en förutsättning för överlevnad historiskt sätt för människan, att våga testa något nytt och hitta lösningar i okända vatten. Hade vi ens upptäckt elden annars? Jag menar hur knasigt är det inte att komma på att man kan använda sig av pinnar, gräs och sten för att skapa något som är varmt. Det är rätt kreativt i mina ögon. Men jag tror också att estetiska ämnen ger livskvalité och det är väl nyttigt för oss?  Ingen ifrågasätter väl varför man ska äta grönsaker, de ger ju kroppen vitaminer. Jag tror att konst, musik, litteratur och annat kreativt ger vitamin till våra själar. Så snälla Björklund, gör inte de estetiska ämnena mer teoretiska, barn i skolan behöver få vara kreativa och praktiska!

Hur som helst så känns det som ett av de där vägskälen i livet, jag svänger in på en ny väg och lämnar den väg jag gått på ett tag nu. Läskigt och spännande!