lördag 13 december 2014

Jag samlar på guldglimmer

Nu har jag blivit mamma.
Vår H. är en ljuvlig varelse som jag ser fram emot att få följa!
Jag har bestämt mig för att bli en samlare av guldglimrande ögonblick.
Jag ska lägga alla fina mysiga minnen i en speciell skattkammare i mitten på mitt hjärta.
När det känns lite tyngre emellanåt (för det har jag hört att det kommer att göra) ska jag gräva fram guldbitarna och minnas de glimrande stunderna vi har och har haft.
Jag har redan hunnit samla en del.

Som när vi ligger i soffan på morgonen och myser och ammar. Solen skiner in genom persiennerna och H.s ögon tittar stort på mig.

Som när jag ligger och tittar på H. när hon sover och hon gör alla olika miner man kan efter varandra. Hon avslutar med ett stort strålande skratt. (Hon har inte lärt sig skratta i vaket tillstånd än)

Som när hon ligger på min bröstkorg och sover med fötterna tätt under sig, munnen smackar och jag drar min haka genom hennes hår och luktar på hennne. Bebisar luktar verkligen gott, i alla fall när de har ny blöja...

Som när hon precis vaknar och får en mycket bekymrad min, ungefär som, var f-n är jag någonstans. Ja det undrar jag själv ibland också! En högst befogad min och tanke!

H. kom som en virvelvind och kröp rakt in i kammaren i mitt hjärta. Hon har format om den till sitt eget lilla rum och hon är som en pusselbit som alltid kommer ha sin  givna plats däri!

- Over And Out -



tisdag 18 november 2014

Preeklampsi




Nu har jag gått in i vecka 39 på graviditeten. Jag har komplexa känslor just nu. Jag tycker det ska bli spännande att få träffa knodden, jag är nervös för att föda, jag är orolig för vad som händer i min kropp för de senaste veckorna har varit lite... konstiga... och oroliga. Jag har ju ganska mycket kontrollbehov och detta med graviditet och barnafödande sätter kontrollen ur spel!

Mina värden har inte legat riktigt bra, vilket är ett tecken på preeklampsi eller havandeskapsförgiftning som det kallas i folkmun.

Jag har försökt ta reda på hur vanligt det är och vad jag kan hitta så rör det sig om 5-10% som utvecklar detta.
Man får högt blodtryck, äggvita i urinen, och kroppen släpper ut för mycket vätska i blodet.
Vill det sig illa kan organen lägga av för de orkar inte med påfrestningen, men det är jag tack och lov långt i från. Dessutom är jag under sjukvårdens lupp här nere i Skåne.

Vi åker in på koll på sjukhuset ungefär varannan dag och jag är verkligen supernöjd med sjukvården här! Jag kan rekommendera Ystads sjukhus! Jag känner att jag äntligen får ett bra bemötande och de tar mig på allvar! Och hör på detta, de ringer upp mig om de inte har hört av mig! Vilken skillnad det kan vara från ställe till ställe! Dessutom har jag en så bra barnmorska på vårdcentralen som täcker upp mig och har ett extra vakande öga på mig hela tiden. Dock har vi en timmes bilfärd till Ystad men det är bemötandet från dem värt tycker jag!

Nu försöker vi ta var dag som den kommer och detta med sömnproblem i slutet av graviditeten har jag ingen som helst erfarenhet av... jag kan sova 12 timmar på ett dygn och sedan lite vila på det, så jag laddar batterierna inför en skrikande bebis som borde komma när som helst nu!



- Over And Out -


tisdag 4 november 2014

Ett tack och recept på smothie

Jag fick många fina reaktioner på mitt förra blogginlägg om min syster och mig. Jag vill tacka alla! Det är fint och hoppfullt att det finns så mycket värme och omtanke därute.



Idag tänkte jag bjuda på en god liten vitaminkick så här på eftermiddagen eller förmiddagen, eller när man nu känner att man behöver den.

Apelsin/morot och hallonsmothie

1 apelsin
½ dl finriven morot
½ dl frysta hallon
2 tsk socker eller efter behag,
Sockret kan hoppas över tror jag om man tar lite mer morot som har en naturlig sötma.

Pressa Apelsinen i en bunke och ha i resten av ingredienserna.
Mixa ihop allt så att det blir slätt med en mixer.
Fyll sedan på med bubblat vatten till en för dig lagom mängd.

Voila!

Ha de gott!





torsdag 30 oktober 2014

Min syster och jag!

Idag är en konstig dag med många tankar som far virvlande runt.
Min syster skulle ha fyllt 35 år idag. Men hon blev bara 27. Samma dag har jag varit på ultraljud och sett ett nytt liv växa i mig. Jag tänker att denna dag ska inte Annas död fylla mina känslor, utan det är ju just hennes liv som startade denna dag!

Jag saknar henne mycket och ofta. Men jag sörjer henne inte som jag gjorde länge. Jag ser allt hon var och jag fylls med värme och längtan när jag tänker på henne, inte med vemod och sorg.

Jag tror det är viktigt att inte fastna i sorg och smärta. Nog får man sörja och känna smärta, döden är ett sår som aldrig riktigt läker. Men att fastna i den är något annat. Hur lång tid det tar för alla som förlorat någon nära tror inte jag går att säga, vi behöver olika lång tid på oss att komma dit och det går inte att tvinga fram det steget i processen heller, vilket kan vara frustrerande. Man måste möta sin egen process och jag tror att allt man varit med om innan och efteråt en sådan händelse påverkar hur lång tid det tar.



Det var bara 2 år mellan mig och Anna.
Ibland var vi som lång och lerhalm.
Ibland var vi ärkefiender, speciellt under tonårens hormonpåslag.
Hon tog alltid den sista slurken juice.
Hon blev längst i vår familj.
Hon var vacker.
Hon nöp mig så jag fick blåmärken.
Jag kastade en sten i huvudet på henne och fick utegångsförbud.
Jag berättade godnattsagor för henne på kvällarna.´
Vi delade rum länge.
Vi hade dragit ihop våra sängar men satt ett myggfönster mellan dem för att få det lite privat.
Hon hade satt upp en gardin på sin sida, det hade inte jag på min.
Hon gillade rosa.
Jag tyckte om blått.
Hon snarkade högt.
Jag sov tyst som en mus.
Hon försvarande mig mot tyranner på skolgården.
Vi gick i samma lågstadieklass.
Hon fick kämpa för att orka öppna de tunga dörrarna till skolan.
Vi åkte taxi dit tillsammans och en gång kom vi  i limousin till skolan.
Hon fick stora sockerbitar längst fram i munnen efter mjölktänderna ramlat ur.
Jag slog ut mina i 4 års ålder och de kom inte fram förrän 5 år senare.
Hon älskade sin rosa tyllmorgonrock och ludna tofflor i fårskinn.
Hon hade rågblont hår på sommaren som fladdrade som kycklingfjun när hon cyklade.
Hon tyckte om att åka fort.
Hon kallade mig för Norpan, eftersom jag ofta snyltade i hennes kylskåp.
Hon sa alltid "I love you" innan jag gick efter ett besök hos henne.
De var också de första orden jag lyckades förstå efter hon fått afasi av en stroke.
Vi sjöng opera när vi lagade mat.
Hon tyckte om chokladmousse.
Hon kunde bli så arg att hennes läppar blev blå.
Hennes händer var personliga, trumslagarfingrar kallar man dem. Hon tyckte de var fula, jag tyckte de var Anna.
Hon var min trygghet då det ibland blåste hårt.
Hon älskade hårdrock.
Hon älskade sin familj.
Hon älskade sina vänner.
Hon var en fighter i elitnivå och
hon älskade livet.

Skål och grattis syster yster och jag vet att vi ses i himlen, kosmos eller vad det nu kommer efter livet på jorden! Men idag skålar vi för livet och de 25 år vi fick tillsammans!





fredag 10 oktober 2014

Att vara gravid

Att vara gravid innebär ju en hel del förändringar.

Exempelvis

Du står och diskar och undrar varför ryggen börjar ömma, du tänker till och inser att magen är längre än armarna vilket gör att du inte når fram till vattenstrålen utan att böja dig framåt.

Du tappar humöret när du tappar något på golvet eftersom det är längre än vanligt att nå ner.... mitt tips här är att skaffa en pensionärsplockare (jag hade en sådan sedan min höftoperation). Den är faktiskt till riktigt bra hjälp!

Det är svårt att ställa in sätet i bilen, särskilt när man som jag, har korta ben. Magen tar emot och benen når fortfarande inte fram till pedalerna... Min rekommendation.... cykel.

Du ställer dig på knä och inser att du inte har muskler nog att ta dig upp utan hjälp, samtidigt inser du att bordet eller stolen står för långt bort. Har du tur är sambon hemma, har du otur får du stå på alla fyra tills sambon kommer hem. Tips här, träna upp dig innan graviditet!






söndag 10 augusti 2014

Sommar med en eftersmak av nypon

Nu har ett sommarlov förflutit och jag måste väl poängtera att jag inte haft sommarlov utan semester, trots att jag är lärare så har vi också semester, bara att den är lika långt som ett sommarlov=)

Mycket har hänt och det har varit en fin sommar. Vi har seglat i Mälaren med fina vänner, vi har fått privilegiet att vara med på en hejdundrandes midsommarfest med pictionary i en hästbox. Vi har cyklat mellan Skanör och Falsterbo med fantastisk utsikt och sällskap. Vi har fått se Patti Smith i sommarkvällsljus till ljudet av berg och dalbanan intill oss. Vi har fått lära känna en ny liten kille som inte var i världen för 2 månader sedan, och då fick jag ju träna inför det som är det största av allt - nämligen att det växer ett liv i mig. Det är spännande tider på gång!





 Nyponsoppa

Nu börjar hösten och då är det skördedags, syltning och torkning som är i görningen! Det som är svårt med att ha flyttat till en annan del av landet är att dessa små smultronställen man känner till i skog och mark känner jag ju inte till här. Men jag lyckades hitta lite nypon och att göra egen nyponsoppa är ju världsenkelt! Gör du den själv kan du dra ner på sockret, jag ersätter med en tesked honung i en kopp istället.
Lisen Sundgren skriver i sin bok Lisens gröna värld (Vilket för övrigt är en superbok för den som tycker om att leva av vad den svenska naturen erbjuder) att 100 g nypon innehåller lika mycket c-vitamin som 1 kg citroner, det ni, dessutom är det lätt att plocka och buskarna ger mycket frukt. Så istället för att köpa exotisk frukt i vinter är mitt tips att bunkra upp lite nypon och torka så har ni c-vitaminbehovet täckt för vintern!
Så här gjorde jag nyponsoppa:

1. tvätta nyponen noga (de är lortigare än vad man tror)

2. dela dem och ta bort de maskätna. (Jag fick rensa bort ganska mycket så plocka lite mer än du tror att du behöver.

3. koka nyponen med kärnor och kli. Kärnorna innehåller bra ämnen som gärna får komma med i soppan och klipulvret försvinner när du silar.
Ta dubbelt vatten jämfört med nypon.
Koka i ca 15 min

4.Sila genom en saftduk.

5. Koka upp och söta soppan så mycket du vill. Vill du ha den tjockare så kan du blanda maizena eller potatismjöl och spä i.

6. Drick, ät, njuuut!



Om någon vet något bra ställe att plocka havtorn, mullbär eller björnbär på i Skåne så får ni jättegärna dela med er till mig!

fredag 6 juni 2014

Hurra för Sverige idag?

Jaha, då var det Svenska flaggans dag och jag kan inte hjälpa att ha en bitter smak i hjärnan... men jag vill inte vara negativ, jag tror vi generellt behöver peppa upp oss lite i dessa mörka tider (i alla fall om man utgår från bland annat nyheternas bild).

Alla fördomsfulla och rasistiska utspel gör att jag inte vet om jag har något att fira denna dag. Har vi det?
Jag skäms faktiskt över att SD är tredje största parti i Sverige... Samtidigt kan jag bli arg, frustrerad och taggad av tanken att denna dag ska INTE tas av rasistiska grupper. Den här dagen ska få tillhöra oss ALLA som bor och vistas i Sverige.

Buffen vi ska äta i kväll tycker jag ska innehålla något som representerar Sveriges mångfald, typ köttbullar, falafel, pizza, enchiladas, thaimat, sushi och gulasch. Jag tror starkt att mat kan vara ett bra sätt att sätta krydda på ett mer mångkulturellt Sverige, vi borde faktiskt i sin enkelhet bara träffas och laga mat! Det är liksom ett oladdat ämne och något som de flesta, oavsett människosyn, är nyfikna på. Träffas man så tror jag det är svårare att bygga fördomar mot dem man lärt känna.

Jag tror till exempel inte det är en tillfällighet att rasismen frodas mest i invandrarfattiga samhällen, ofta utanför städerna.... Det är bara att titta hur det ser ut när jag åker buss dit jag bor. Stationen innan min (jag bor ute i ett mindre samhälle utanför en större stad) har höghus med många invandrare som bor där. Här kliver de färgade av och vi vitingar fortsätter till nästa station. Så visst finns det ett segregerat Sverige och vi alla är en del av det och lika ansvariga för det. Jag är inget undantag.

Det finns också vetenskapliga undersökningar som visar att om vi känner oss trygga i vår identitet och kultur, är det mindre risk att utveckla rasistiska åsikter. Så vi ska vara stolt över det Sverige vi vill ha och vi ska känna stolthet över svenska saker som våra folkdräkter, vårt språk och vår mat. Det gör att vi blir öppnare att ta in nya intryck från andra kulturer. Det blir då inget "hot" mot det svenska utan det har vi ju alltid det i oss oavsett om vi går och dansar till arabisk musik eller äter mat som vi inte kan utala namnet på.

Vi kanske ska byta ut den svenska flaggan mot en flagga med alla färger istället, som en symbol att för att Sverige tillåter en palett av färger och smaker. Då skulle nationaldagen verkligen vara något att fira med hjärtat, i alla fall för mig!




fredag 28 mars 2014

Att vila i ovissheten, en skolpolitisk diskussion

Igår såg jag debatt och Björklund var där och debatterade med Baylan.

Jag känner en viss förtvivlan när det gäller Sveriges skolpolitik.
Jag såg också på nyheterna att ingen skola i Sandviken uppnår det nationella snittet.
Vad är det som händer?
Då det gäller skolorna i Sandviken så tycker jag det hela är lite mystiskt, för jag har inte upplevelsen att det är dåliga skolor i den stan. Och jag har varit på en hel del av skolorna och arbetat där. Jag har sett så många bra pedagoger som ger så mycket för eleverna. Jag har inte upplevt det kaosartade tillstånd som målas upp av media.
Jag blir plötsligt osäker på mig själv, har jag liksom fått allt om bakfoten? Har jag för lågt ställda krav på vad skolan ska åstadkomma? På eleverna? Jag har sett så många duktiga elever som kommer till skolan varje dag och gör sitt bästa. Vad är det som är fel? Vad är det som inte fungerar?

Björklund tror att betyg kommer höja resultaten... det är inte något jag tror på! Jag har också sett elever, främst tjejer, men också pojkar, med begynnande magsår på grund av deras krav på dem själva. Det kan ju inte vara rimligt att barn i 9-10 års ålder ska behöva äta medicin för magsår! Detta går långt ner i åldrarna och det är ju inget annat än deprimerande... Jag tror inte man höjer kunskaperna genom att lägga mer press på systemet. Jag har den uppfattningen att vi måste arbeta med motivation, men hur får vi denna motivation både bland elever och lärare?

Jag är en relativt nyutbildad lärare och känner att jag kom in i en tid då skolan har utsatts för så många förändringar att jag min första tid inte fått någon kontinuitet eller trygghet. Jag har inte fått någon utbildning vare sig det gäller omdömen, IUP eller hur ett nationellt prov ska gå till.
Om jag hade upplevt skolan som en stabil plats hade jag förmodligen lärt mig detta med en större trygghet, nu känner jag mig mest osäker på hur jag ska klara av detta yrke, vilket känns tråkigt för jag älskar att arbeta med lärande hos barn. Jag är en engagerad person som tycker om att lära ut och se utveckling hos eleverna. Men just nu känns skolan som en ytterst förvirrad plats. Jag tror att politikerna måste ha en gemensam syn, och jag är osäker på hur skolan kommer att reagera på fler stora förändringar. En sak som jag undrar över är huruvida regeringen tar med i beräkningen av ett införande av betyg i fyran, kommer man då lägga pengar på att utbilda alla lärare (som inte har betygssättning i sin utbildning) hur man ska förhålla sig till detta? Kommer det att finnas tid att sätta sig in i hur det ska gå till så att eleverna får en rättvis bedömning?

För att belysa lite hur många förändringar som skett så kan jag berätta att jag har haft både sifferbetyg, G,VG, MVG-betyd och bokstavsbetyg. Jag är nyutbildad lärare men har en "gammal" utbildning, hur kommer min utbildning att stå sig mot de som kommer efter mig? Jag har betalat mycket pengar för min utbildning och det känns som jag köpt grisen i säcken och vet inte hur värdefull den kommer att vara i framtiden. Så snälla politiker gasa inte nu, jag tror på att bromsa, tänk efter, hör med rektorer, lärare, elever och föräldrar vad de vill ha. Jobba för dem som är i verksamheten och utvärdera de förändringar som skett, innan ni för in mera nytt!

- Over And Out-



måndag 24 mars 2014

När ett hem blir ett hem


Första natten i ett nytt boende tycker jag alltid är speciell. Allt känns obekant och främmande. Väggarna får nästan en grå färg och varje skrymsle känns mörkt.
Ett hem är inte ett hem förrän man skapat de där små dagliga rutinerna i det, man måste sitta in toaletten och matvaror måste få sina speciella platser i kylskåpet. Tandborsten ska ha sin mugg som står på sin hylla.
Det är heller inte ett hem förrän vännerna varit hemma på middag eller när trappans knarrande ljud känns bekant.
Katten ska ha hittat sina favoritplatser och böckerna hittat in i hyllorna.

Vi har fått ett nytt hem här i Södra Sverige nu, det tog ett tag, men nu börjar det äntligen kännas som den där energin av ett varmt hem hittat hem igen. Då var detta bara en flytt från ett tryggt hem till ett annat tryggt hem. Det var ingen flykt, det var ett eget val och jag kunde lugnt plocka med mig saker som betyder minnen, välmående och saker som gör min vardag enklare (till exempel kunde jag ta med mig kaffemaskinen, sambon, kuddarna och katten).

Mina tankar går till hur människor tvingas fly från det som är deras hem. Att hamna någonstans där väggarna känns grå och skuggorna känns mörka. Familjer som tvingas splittras. Alla ljud som är obekanta och toaletten kanske får delas med okända människor som talar ett språk man inte förstår. Dessa personer behöver en hand som håller dem om ryggen och inte en hand som slår eller sätter stopp.

Jag tror att alla behöver ha något som de kallar för hem för då känner man sig trygg och då blir man glad och då orkar man med att bidra och då blir allt lite friskare!


fredag 28 februari 2014

En hyllning till våren!



Våren är kommen till Skåneland. Marken är täckt av snödroppar och små gula blommor som jag glömt namnet på. Ljuset på våren är som ett elixir som kroppen suktat efter hela vintern. Plötsligt används trädgårdarna igen. Hammarslagen duggar tätt i grannskapet då vårens byggprojekt dras igång med plirande energi. Den första doften av grill blir ett av de första vårtecknen och barnens glada tjut känns som en befrielse.
Jag älskar våren!


söndag 26 januari 2014

Café Agnez på Agnesgatan i Malmö

Hej!
Ville bara informera om att några av mina bilder hänger just nu på Café Agnez i Malmö. Gå gärna dit och ta en ekofika och kika! De kommer hänga där ungefär en månad och de är till försäljning för den som är intresserad.

Jag kommer under den närmaste tiden ändra om på bloggen lite, jag har inte riktigt bestämt hur än men jag ska ändra lite funktioner och flikar tänkte jag. Jag vill ha lite nya ämnen och nytt fokus.

Lev väl kära läsare!



- Over And Out-

torsdag 2 januari 2014

Bra sak #2

Bra sak #2

Idag har jag träffat en vän jag tycker mycket om och på eftermiddagen var jag lite kreativ och använde ett par nyinköpta pennor och skapade en teckning.


onsdag 1 januari 2014

Bra sak #1

Nu har flyttlasset farit och vi är framme och installerade.
Jag har nog inte riktigt fattat att jag är här och att jag bor här igen. Det är en dröm för mig som gått i uppfyllelse, så många gånger har jag tänkt att det vore så fint att bo här med A. Och nu är jag här! I måndags lyckades jag få en anställning, så allt har löst sig så smidigt! Jag känner tacksamhet i djupet av mitt hjärta att det blivit som det blivit. Det känns som om jag har kommit hem igen.

2013 är slut och 2014 är som en nybakad fralla redo att ätas!

Jag är lite av en motståndare till nyårslöften, det jag har lärt mig är att det blir aldrig som man tänkt sig och om man lovar sig själv saker så upplever jag att man sätter ett krav på sig själv att det ska bli på ett visst sätt. Då är det svårare, ett misslyckande, att ändra plan efter förutsättningarna. Jag sträcker mig så långt som att jag tänker att jag ska göra mitt bästa att vara snäll mot mig själv och göra mitt bästa för att respektera min själ och min kropp och lyssna vad den försöker säga till mig. Vad detta innebär tänker jag att det får visa sig längs vägen!

Jo ett nyårslöfte ska jag ge mig, det är att tänka en bra sak som hänt varje dag! Och det är väl perfekt att börja med detta idag!

Bra sak #1
Idag hade jag och A en lång och skön "helgfrukost" med scones och Steven Fry på TV.

En så här fin överraskning fick jag av A. till frukosten! Tack!