Nu har vi testat våra vingar jag och A. De fungerade hela vägen ner till Skåne och tillbaka.
Det har varit en tid som gett oss så mycket glädje, frihet, förvirring, käftsmällar och kunskap, framförallt kunskap om oss själva och vad vi klarar av. Jag är stolt över oss.
Vi var tvungna att flytta ner för att se vad äventyret hade att ge oss, för att se att vi vågade, för att se om vi landade på fötterna eller huvudet. Men jag är ju kattmänniska så jag landar alltid på fötterna.
Nu är vi i alla fall tillbaka i vår hemstad, vårt hus och vår trädgård. Jag känner verkligen att jag kommit HEM. Jag har alltid känt mig rotlös och rastlös. Jag har haft mycket rädsla för att vara den som bara skulle bli kvar här utan att själv ha valt det, men nu känner jag att jag faktiskt medvetet gjort det och det är så skönt ända in i själen.
Vår trädgård har ett eget hjärta och en själ som smittar av sig med ett lugn. Jag känner mig så trygg här, omhuldad av gamla träd med fina energier. Här sådde vi ett frö 2011 som har rotat sig och grobladen har kommit fram. Jag ser vårt framtida liv växa fram ur det vi en gång satte igång här.
Vad fint skrivet! Det värmer i hjärtat att Du känner så, även om jag saknar Er! Mycket! Jag ska läsa Din blogg och det där med ett frö som gror är ju väldigt symboliskt. Ta hand om den plantan. Varm kram från ett vårlikt Skåne. Er Milott
SvaraRadera