I torsdags försvann vår katt, min lilla Morran. Det var verkligen en hemsk känsla att inte veta. Jag förstår hur hemskt det måste vara att leva i ovisshet nu.
Morran brukar alltid hålla sig i närheten av huset och det tar aldrig lång tid innan hon kommer då jag visslar på henne med min klassiska "morranvissling". Så i torsdags kom hon inte. Ja ja tänkte vi, hon är säkert ute på vift, fredagen gick och på kvällen började jag känna en hopplöshet och en skärmmande rädsla att det var nog sista gången jag såg henne igår.
Många sa till mig att "katter kan va så där, vänta, hon kommer nog tillbaka". Och visst det låg ju något i det, men jag har varit med om så mycket tokigt i mitt liv att jag har börjat att alltid tro det värsta, vilket inte är något jag medvetet styr över.... det blir ett sätt att förbereda mig på att det kan hända. För det värsta har hänt mig både en och två gånger. Men som tur var hade de rätt. Hon kom tillbaka!
Vi har varit i Stockholm i helgen och innan vi åkte så tänkte vi att det sista vi kan göra är att lägga lappar hos grannarna. På kvällen ringde en granne och sa att han tack vare lappen hade gått ut och tittat i sitt garage och där smet hon illa kvickt ut ifrån. Tack för att vi la lapparna innan vi åkte!
Jag har blivit ett år närmare medelåldern i veckan. I present av min kära och svärpäron fick jag en week-end i Stockholm, det var härligt och behövligt att få slippa tankar på jobb och slit och komma iväg en helg. Vi bodde på ett hotell vid strandvägen som var som att komma in på Hogwarts, alla som inte vet det så är Harry Potter något jag älskar, miljöerna, det magiska, historierna! Genialiskt tycker jag! Vi åt på ett mysigt hak som serverade asiatisk buffé och avslutade kvällen på dramaten och såg "Den goda människan i Sezuan". En helmysig helg tillsammans med den bästa personen jag vet, A!
 |
Denna ängel svävade över vår säng, det kändes tryggt med en sådan ljusspridare |
Slutet gott allting gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar