Utanför fönstret är himlen grå som blyerts. Lönnen lyser
med en explosion av färger i grönt, rött och orange.
Höstens är både vacker,
kall, frisk och betungande.
Den kommer med en känsla av att en ny början sätter
igång, samtidigt som den är symbolen för slutet på något som varit.
Hösten följer min egen känsla just nu, eller så är det
jag som följer hösten, det är som hönan eller ägget… Men
det är just så det känns, både som slutet på något och början på något annat.
En oro smyger sig på för kyla och grå tristess, men
samtidigt ett hopp om något färgstarkt och glatt i horisonten.
Sommaren kom på besök idag och knackade på min ruta av
glas. Jag hörde konstiga ljud från sovrummet och där fladdrade en fjäril i och
ville ut, för som Winnerbäck säger, så trivs en fjäril bäst när den är fri!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar