Ensam är inte stark, dessutom är det mycket roligare att vara fler!

Jag är så tacksam för vilka personer som tagit sig in i mitt liv och som jag kallar mina vänner.

Jag blev fint firad igår och jag kommer hålla mig varm hela vintern på det minnet.

Att sitta i en bilkö till besiktningen med världens bästa tidsoptimist med en cheeseburgare i näven och filosofera tillsammans kan vara bland det mysigaste man kan göra!

Att bubbelbada tillsammans med en blå och svullen fot som sitter på en person med ett hjärta av guld är minst lika bra!

Pricken över i:et är att sedan få libanesisk mat med ett perfekt matchat vin, det är minsann inget annat än en perfekt avslutning på en jobbig vecka!

Tanken på att A. har suttit och sytt vimplar med sömmar av omtanke mot mig, fyller mig med tacksamhet, lycka och lugn.

När min syster gick bort blev jag rädd, vem skulle jag åldras med? Hon och jag var ju teamet som alltid skulle finnas, och när det försvann blev jag rädd för ensamheten. Men nu är jag inte rädd längre för jag hittat andra fina systrar i mitt liv att gagga med vid ålderns höst!

Någon gång ska jag skriva en fin novell med oss som förebilder, det lovar jag.... mina fina ya-ya-flickor!