torsdag 2 maj 2013

Älskade farmor

Den gröna kvisten är ingen bakmänniska... hon är verkligen inte någon som gillar att baka och inte heller den som brukar lyckas särskilt väl med ägg-mjöl-smör-kombinationer.... Men vad gör hon inte för sina elever när de kämpat så bra och arbetat så fint! I morgon ska de få fika som överraskning.

Vad gör den gröna kvisten då?
Jo hon känner paniken komma när hon förstår att hon tagit på sig att göra något som hon inte förstår sig på, hon har helt enkelt gått utanför sin comfort zone! Den gröna kvisten kliar sig i det röda håret och försöker tänka logiskt, vilka styrkor har hon? Jo hon är ju faktiskt barnbarn till världens bästa kakmakare, kakornas egna guru kan man säga. Hon tar fram den gamla slitna boken med brunt omslagspapper med vita hjärtan på. Hon öppnar med andakt boken som ligger skyddad i en alldeles egen kartong. Kokboken är inte bara en kokbok, det är en symbol som visar en människas historia. Sida upp och sida ner med den gamla välbekanta handstilen.
Ibland ser man att hennes farmor haft lite mer bråttom när hon skrivit ner recepten. Ibland har hon klippt ut recept som hon tycker verkar intressant ur Hänt i veckan eller Allers.
Recepten blir till en liten sträng av liv som finns kvar av farmor hennes. H.s tankar speglas i recepten. Den gröna kvisten ser framför sig hur H sitter vid sitt köksbord i det gamla 50-tals köket med mörkgröna dragluckor på köksskåpen. Hon bläddrar i sin Allers och väljer just det där receptet som sedan sitter i den bruna kokboken. På vissa recept står det G.s recept, det var hennes syster, kanske var hon uppe i Luleå och hälsade på sin syster och smakade något gott som hon gjort och skrev sedan ner det och förde över det i kokboken. Var matlagningsintresse något som de båda systrarna hade gemensamt?
På en sida skiljer sig stilen markant, det är ett barns handstil. M.s muffins står det, det är den gröna kvistens kusin. H.s sätt att ta in barn som en självklar ingridiens i sitt bakande. Den gröna kvisten kände sig alltid sedd och alltid respekterad av sin farmor. Så om vi låtsas att det skulle börja brinna hos den gröna kvisten och hon bara hann rädda en sak, då skulle den lilla slitna kokboken med alla sina fettfläckar ligga högt på listan över prioriterade objekt!

Hon var helt enkelt världens bästa farmor!

1 kommentar:

  1. Vad fint du skriver om din farmor. Hoppas baket lyckades! Kram! AnnaLi

    SvaraRadera